MADELEINE & EVELINA, TRERIKSRÖSET/KARESUANDO

 

En väldigt solig morgon i April körde jag 30 mil norrut (som om man ens skulle kunna komma mer norrut än där jag redan bor, men se det kan man minsann), över till Finland och hann febrilt leta efter en toalett innan jag kom till Kilpisjärvi. Kissnödig som en demon.

Det var ju nämligen bröllop idag. Och inte vilket bröllop som helst. För Evelina och Madeleine skulle gifta sig! Och inte bara i Finland, utan i Norge och Sverige. Samtidigt. I Treriksröset.


Närmare 100 gäster tog sin skoter, familj, renhudar, mackor, glatt humör och lite blåst med sig upp till vigselplatsen. Det var så himla mäktigt med den uppslutningen och nästintill alla bar kolt. Det var magiskt. Just färgskalan är något helt annat på samiska bröllop. Det är inte en skymt av pasteller så långt ögat kan nå.



Efter vigsel, skoterresa, några mils körande, porträttagande begav vi oss 10 mil nedåt, över på Sverigesidan och tillslut landade vi i Karesuando. Gästerna körde mingel och under tiden fick Madeleine på sig sin kolt. Sin egna, första kolt som Evelina sytt till henne. Jag blir alldeles blödig av den tanken. DET hantverket går fasen inte av för hackor och att SY en kolt som bröllopsgåva är nog den finaste jag sett. Det var som att det blev extra på riktigt då, när Madeleine fick sitt officiella inträde i Sapmi. Från brudklänning till kolt alltså.


När skor var knutna, sjalar veckade på rätt sätt (för NEJ det är absolut INGEN tillfällighet hur sjalarna sitter, det tar en halv evighet och lite till att få till perfekta veck i den, och sen ska BROSCHERNA på), kaffe drucket, bullar ätna, sminket fixat, lite mer fix med kolten och sen LITE MER fix med sjalen så var det dags för brudskål och bröllopstårta. Varför inte ta bröllopstårtan på en gång liksom? Alla vill ju helst ha den så varför inte köra den som förrätt? Inte mer än rätt tycker ju jag. Så tårtan blev uppskuren på en isbar byggd för bröllopet och efteråt blev det middag inne i huset.


Vid 22 gick bilen hemåt igen. Varm i hjärtat och trött i själen. Allt samtidigt. 17 mil hem och totalt 60 mil om inte mer i bil den dagen. 21 timmars jobb senare somnade jag som en STEN i sängen och sov säkerligen 14 timmar.



Vad vi kan konstatera är att:
- renköttsoppa är skitgott (det visste vi ju redan men det är värt att påminna om)
- Finland har alko nästan överallt.
- det är blött på isen i april.
- Evelina och Madde är THE brudpar. Helt ljuvliga.
- jag vill också ha en kolt.

 
Rebecca Lundh
            
FÖR STADSLIV KIRUNA @ VÅRYRAN 2019
 

Företagsjobb är något som jag inte alltid marknadsför varesig här på hemsidan eller på instagram eftersom jag i första hand riktar in mig på bröllop och familjebilder. Men för Stadsliv jobbar jag mer än gärna. Jag och bästa Marie på Stadsliv (som för övrigt är en jäkla superkvinna) har blivit ett sånt grymt team att det är enormt roligt att få hänga med och dokumentera allt roligt hon drar ihop i Kiruna.

Våryran i helgen var ett av eventen jag rände runt på och dokumenterade för fulla muggar. Bilderna ni ser här ovanför texten är från Freestyleshowen som var mitt i centrum. Jäkla galningar som hoppar och dessutom HÖGT med skotern, men fy jäklar vad duktiga dom är. Så grymt imponerad och helst utav Ella som råkar vara: 1. Första kvinnan i världen som sätter backflip med skoter. 2. Är enda kvinnan i sverige som pysslar med detta. 3. MIN kompis. Girl power.. Jag som vanligtvis fotograferar bröllop och kanske inte är supervan vid snabba skotrar fick stå i, men jag tycker ändå resultatet vart grymt!

Uppe i Luossabacken hände det en hel del också. Skoterbackrace, sparkderby, tour the dog och en massa spännande aktiviteter som var helt perfekta dagen till ära då vi fick STOR SOL och näst intill plusgrader. Magisk dag!

            
MICHAELA OCH FREDRIK, BRÖLLOP I KVIKKJOKKS KYRKA.

Michaela och Fredriks dag var kall. Väldigt kall. -25 stod termometern på när jag startade från Kiruna 07.30 för att åka 33 mil till Kvikkjokks kyrka. Dagen till ära hade jag med min alldeles eminenta assistent Towe. Vi hann se 8 (!!!) älgar på vägen och trots att det snöade så slapp vi snöröken som brukar komma som ett brev på posten på vintern.

Kyrkan är en gammal byggnad. Ni vet en sån kyrka där det inte ens finns rinnande vatten? Det fick jag erfara när jag trodde jag skulle dö av kissnödighet. Men som tur var fann vaktmästaren mig och lotsade mig till ett utedass. Livet som bröllopsfotograf är bra glammigt ibland. Hehe.

Trots att kyrkan är väldigt mörk utanpå var den allt annat än mörk inuti. Kanske den finaste kyrkan jag fått fota en vigsel i med handen på hjärtat.

Michaela och Fredrik sökte efter någon som kunde hantera vinterlandskap och allt som hörde till. Vem var då bättre lämpad för detta uppdrag? Jo - jag! Och OM vi fick fina bilder. Jag dör för landskapet därborta. Herregud så vackert. Snön dinglade ner som i en disneyfilm. Lätt, tyst och långsamt. Och kollar ni riktigt noga på porträtten så ser ni all snö som ligger där helt perfekt som att det hörde till bröllopet, planerat in i minsta detalj.


5 timmar hade vi tillsammans, jag, Towe, Michalea och Fredrik. Vi hade så ROLIGT. In och ut fort som attan ur bilen för att inte förfrysa. För jag lovar att det var kallt. Vi fick alltså uppleva älgar, en herrans massa kärlek, utedass, världens jävla godaste bröllopstårta och 66 mil bil tur och retur.

Rebecca Lundh
            
UNGE HERR TAGE NÅGONSTANS UTANFÖR JUKKASJÄRVI

 
 

Ja, just som ni förstår på rubriken är detta Tage.
Först och främst kan det ju vara det GULLIGASTE som finns när barn heter riktiga gubbnamn, ännu bättre blir det ju när barnet faktiskt beter sig som en liten gubbe på det.

Som ni kan se på bilderna här så ler han på ungefär 2. Och det var dom millisekundrarna som han passade på att le under våran fotografering. Han var inte så sugen helt enkelt, han undrade nog egentligen vad fan vi egentligen pysslade med när jag, mamma Frida och pappa Filip hoppade omkring som vettvillingar bara för att få en reaktion. Men där satt han, den lille pillemariska karln, utan en endaste liten tanke på att le. Och det gör ju ingenting? Eller hur? Han bjöd ju faktiskt på en miljard andra uttryck som är GULD värda.

 
            
EN GRAVIDFOTOGRAFERING I NARNIA

 
 

En solig lördag ringde den blivande tvåbarnsmormorn Maria mig och frågade om inte jag kunde föreviga Elinas bebismage och JA. Givetvis kunde jag ju det! Elina är min bästis storasyster, så för mig kändes det såklart extra speciellt.

Mycket riktigt, dagen efter träffades vi på kanske den krispigaste dagen på hela vintern. Solen låg halvt i moln, det var -26 grader utomhus och träden var helt magiskt snöiga. Sådär magiskt fint som det bara är när det är riktigt, riktigt kallt. Fingrarna var ruggigt kalla, och jag misstänker att Elina var galet kall hon också. MEN förevigade gravidmagen gjorde vi och nu är det fritt fram för mini att kika ut. <3